2010-09-20
Som den hemmafru jag blivit på sista tiden har jag idag stått vid spisen, men putande förkläde, och stekt pannkakor för glatta livet bara för att min älskade sambo var sugen på det. Jag klagade inte för pannkakor är riktigt gott, stekte dubbelsats så har vi tills imorgon också och så är de lite tjockare så att de mättar hela dagen. Men jag ska erkänna att jag inte orkade stå hela tiden då ryggen värker, så satt på en pall :).

Idag stod klockan på 7, Daniel skulle till Hallsberg för att lämna in bilen och låta dem byta bromsklossarna. Jag vaknade kl 6.50 och var jätte täppt i näsan, tänkte att det är lika bra att gå upp så jag hoppade in i duschen och tog en varm dusch. När jag kom ut hade Daniel fortfarande inte kommit upp, och jag väcker och väcker på honom. 8.10 tror jag att han kom upp. Jag sa det till honom att det är jag som ska ligga där och sova och du som ska tjata på mig eftersom det är din bil som ska lagas, men det örat ville han inte direkt lyssna på :). Men iväg kom vi dock en timma senare än vad det var tänkt :). Efter att vi lämnat in bilen så åkte vi till Skogsvägen för att hämta bilbarnstolen, sedan vidare till PG.s för att få lite hjälp med att sätta in den :). Nu sitter den så fint i baksätet på min bil :).

Igår kliade det så mycket över hela kroppen att mamma beordrade mig att ringa till sjukvårdsrådgivningen. Där fick jag både prata med en sjuksköterska samt en barnmorska, och barnmorskan blev nästan lite sur över att jag inte tagit upp detta med min egen barnmorska. Men hur ska jag veta det? Innan har det ju bara kliat på magen och det är ju normalt. Men hon sa iallafall att jag skulle ringa barnmorskan idag och prata så det har jag gjort, imorgon kl 8 ska jag vara uppe på VC för att ta blodprover för att se om levern är belastad för mycket. Men jag hoppas att allt ser bra ut.

Det enda jag är lite orolig över är att jag inte alls känner av plutten lika mycket som innan. Förut kunde jag trycka lite grann på magen och få en reaktion, men nu måste jag nästan trycka in handen jätte hårt för att han ska buffa tillbaka. Vet inte om det har att göra med hur han ligger och så? Är det någon som känner igen sig så får ni jätte gärna lämna en liten kommentar!

Eftersom vi gick upp så tidigt imorse så blev jag jätte trött under eftermiddagen, så jag och katterna begav oss in i sovrummet för att vila lite. Sov mellan 17.30-19 och det var jätte skönt. Vaknade av att en liten Astrid satt bredvid mig och jamade efter uppmärksamhet :).. Hon är för söt våran katt, pratar man i telefon blir hon helt tokig och ska ha uppmärksamhet hela tiden :)..

Igår var det val också, jag och Daniel röstade snabbt och smärtfritt i Stadshuset, var typ inte en människa där. Tyvärr gick ju inte valet som vi hade hoppats och mest förvånad blev jag över att SD fick så många röster, jag trodde att detta var 2010 och inte 1930-40 talet. Visst alla har rätten att rösta precis som de vill, men lite får man ju för fan ha inom pannbenet. Jag menar "Vi ska jaga ut muslimerna med piskor och morötter" och "invandringen kommer att bidra till att det blir innebördskrig i Sverige" säger väl allt. Det är nästan så jag skäms en gnutta över att vara svensk. Droppen hade ju varit om FI också tagit sig in i riksdagen tillsammans med rave Gudrun, då hade jag fasen flytt landet.

Nej nu ska jag kika på "Ullared".

Ha det så bra!

2 kommentarer:

Fröken Becca sa...

Mot slutet så kände inte jag heller så mycket sparkar och buffar alls. Det är ju mycket trängre inne i magen än innan, så det finns ju inte mycket plats för William att röra sig heller. det är nog inte problem ska du se :)

Maria sa...

Jag instämmer med föregående talare :) Det är så trångt i magen nu så därför känner du inte lika mycket. William ligger mer stilla och laddar för att komma ut :D
Hoppas de får ordning på kliandet...som sagt att det kliar på magen är ju normalt, men över hela kroppen låter sådär!

Familjen

Min fina familj som denna blogg i första hand handlar om. Jag heter Caroline, är 25 år och arbetar som vårdare i Örebro. Mannen i mitt liv heter Daniel, han är min trygghet och den som tar ner mig på jorden när jag ibland svävar bort lite för högt. Tillsammans har vi vår son William som betyder allt för oss! Vi bor i Kumla i en lägenhet med våra två katter och i denna blogg kommer du att få följa vårt vardagliga liv och allt som hör till!

William

Vår älskade lille prins William föddes 101007 och livet fick en helt ny mening. Det är bus från morgon till kväll och nu tar han även klivet ut i barnomsorgen, vilket betyder ännu mera bus!

Följ min blogg :)

Follow Caroline