2008-11-16
Just nu är det full fart upp och ner till tvättstugan.. Hade en massa tvätt att tvätta idag, och allt måste hinna tvättas innan kl 14, men det ska inte vara några problem.. Fick till och med upp Daniel så att han också kan vara med och hjälpa till, om inte annat som bärhjälp i alla fall :P.. Helgen har annars varit lugn, jobbade i fredags natt och det gick ju bra, kom hem och sov i 4 timmar sen blev jag väckt av Daniel.. Men det gick bra ändå under dagen och höll mig vaken enda till halv 3 inatt.. Vilket är väldigt ovanligt för mig.. :).. Var iväg på en roadtrip till Åsbro igår med för att se vart jag ska ta vägen på fredag när jag ska dit, men det var inte alltför svårt att hitta och inte var det så långt heller så att det ska nog gå bra :)..

På tisdag ska jag gå bredvid på natten på Kungsgården och det ska nog också gå bra, behöver en massa timmar så att man får lite pengar... Blir knapert ett tag framöver men förhppningsvis kan jag få lite pengar från a-kassan.. Har ju inte fått det arbetsgivarintyget som jag behöver, men om det inte kommer imorgon ska jag ringa till lönetanten igen och tjata.. För en annan på lönekontoret sa förra veckan att de kunde skriva ut ett sådant efter den 14.e och det var ju i fredags.. Sen tar det ju ett tag för a-kassan att fatta beslut och så, men får hoppas att allt går smidigt och att man slipper komplitera och sånt för det gör ju att allt tar längre tid..

Sitter här med mina drömmar men de får ingen respons medans hans drömmar alltid ska ha respons och genomföras.. Vad hände med mig och mina drömmar? Förhållanden är till för att utvecklas, gå framåt.. Inte att man ska stå på samma plats och stampa..

Nu är det dags att gå ner till tvättstugan igen..

Du kan ge utan att älska, men du kan inte älska utan att ge.

1 kommentarer:

Pernilla sa...

Vart tar tiden vägen egentligen. Varför tar man aldrig tag i saker. Att ett år av underbar gemenskap kan försvinna så på en gång. Och utan att man gör något åt det. Ska vi ses snart?
Ensam är stark. Men tillsammans är vi oslagbara.
Kram Pernilla

Familjen

Min fina familj som denna blogg i första hand handlar om. Jag heter Caroline, är 25 år och arbetar som vårdare i Örebro. Mannen i mitt liv heter Daniel, han är min trygghet och den som tar ner mig på jorden när jag ibland svävar bort lite för högt. Tillsammans har vi vår son William som betyder allt för oss! Vi bor i Kumla i en lägenhet med våra två katter och i denna blogg kommer du att få följa vårt vardagliga liv och allt som hör till!

William

Vår älskade lille prins William föddes 101007 och livet fick en helt ny mening. Det är bus från morgon till kväll och nu tar han även klivet ut i barnomsorgen, vilket betyder ännu mera bus!

Följ min blogg :)

Follow Caroline