2009-03-31
Häromdagen läste jag en kär väns blogg, denna vän träffar jag tyvärr inte så ofta men hon har ändå en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Det är tack vare min vän som jag sitter här idag, och det är inte larvigt prat för om inte hon hade funnits där för mig under mina svåra svarta stunder så vet jag faktiskt iinte vad jag hade gjort. Nu är det så att min vän inte mår så bra och det gör ont inom mig trots att vi inte träffas så ofta. Hon skriver i sin blogg att det känns som att hon är i en bubbla som från början var en betongvägg, att hon kämpar för att komma ut samtidigt som vissa människor inte kan acceptera detta utan anser att hon är kall och känslolös. Jag förstår precis vad hon menar med att leva i en bubbla, jag lever själv i en och har gjort detta de senaste nio åren. Det finns dem som kommer in i den och ser mitt rätta jag medan andra står utanför och tror att det är mig de ser, själv har jag aldrig lyckats ta mig ur min bubbla men det kanske är meningen att det ska vara så och just för tillfället är jag ganska lycklig i min bubbla. Men det har ju funnits tider då jag inte varit det och då har min vän alltid funnits där för mig oavsett vad. Det är dit jag vill komma med detta inlägg, att jag kommer att finnas där för henne precis som hon funnits där för mig. För trots att vi inte ses så ofta så finns vänskapen kvar och den är alltid lika stark.
Etiketter:
Minnen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så pratar en riktig vän Caroline. Hon ska vara glad att hon har dig i sitt liv.
Hi you! Hoppas allt är bra med dig. Hoppas aldrig du tvivlar på vilken underbar människa du är.
Stora kramar.
Ps. Skulle du kunna ändra min bloggadress längst ned på din sida. Har en annan blogg nu osaker.blogspot.com. DS