2009-07-20
22:56 | 
Upplagd av
Caroline |
Förr grät jag för att jag för att min fina kjol blev sliten
Nu gråter jag fär att storlek 36 är för liten...
Förr grät jag när jag inte fick ett Happy Meal
Nu gråter jag när pappa tvingar i mig lite fil...
Nej mamma det är inget tonårsbekymmer som går över, aldrig någonsin.
Jag är trött, själsligt trött. Ibland önskar jag att jag hade kvar den vilja jag hade förr, att jag vore lika stark att stå emot nu som jag var nu. Men det är jag inte, lyckas aldrig stå emot längre, lyckas aldrig trotsa hungern. Samtidigt kan jag tänka tillbaka på hur dåligt jag mådde då, vet att jag aldrig vill må så dåligt igen ändå finns det alltid en önskan inom mig.
Nu gråter jag fär att storlek 36 är för liten...
Förr grät jag när jag inte fick ett Happy Meal
Nu gråter jag när pappa tvingar i mig lite fil...
Nej mamma det är inget tonårsbekymmer som går över, aldrig någonsin.
Jag är trött, själsligt trött. Ibland önskar jag att jag hade kvar den vilja jag hade förr, att jag vore lika stark att stå emot nu som jag var nu. Men det är jag inte, lyckas aldrig stå emot längre, lyckas aldrig trotsa hungern. Samtidigt kan jag tänka tillbaka på hur dåligt jag mådde då, vet att jag aldrig vill må så dåligt igen ändå finns det alltid en önskan inom mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Familjen
William
Följ min blogg :)
0 kommentarer: