2011-03-22
Dagen började kanon, förutom att William hade lite ont i magen stackarn men det har ordnat upp sig nu :). Rebecca var här och fotade William och jag väntar med spänning på att få se de bilderna :). Hon hade också med sig sin otroligt söta dotter Tove :).

Nu till det hemska som jag kommer att drömma mardrömmar om länge länge :(. William blev jätte ledsen och fick ont i magen efter att Rebecca och Tove åkt, så efter att han mumsat i sig katrinplommon så lade jag honom i soffan med napp och snuttis, jag satt naturligtvis där jag med, sedan kastade han iväg nappen och jag reser mig för att hämta den samtidigt som han ligger och är ledsen bakom mig. Samtidigt som jag böjer mig ner för att ta upp nappen så hör jag bara en smäll och sen gråt utan dess like vänder mig snabbt om och ser William ligga på golvet. Hjärtat hoppade nästan ur kroppen kan jag säga. Smsar Daniel efter att jag tröstat William och kollat så att han är okej, det var med väldigt darriga fingrar som jag skrev det smset, ringer 1177 för rådgivning och de säger åt mig att åka in till akuten med honom. Sagt och gjort, på med kläder och gasen i bott till USÖ där Daniel redan väntar. Får komma in och två sjuksköterskor gör en första bedömning av honom att han inte verkar ha tagit någon större skada. Sedan blir vi placerade i ett rum och får vänta ca 30 min på en läkare som kommer och tittar på honom, han gjorde samma bedömning som sjuksköterskorna att allt verkar vara bra, han hade varken tuppat av när han ramlade eller kräkts. Han sa att det var okej om vi ville stanna över natten för observation men det var också helt okej att åka hem eftersom han var både pigg och allert, vi valde att åka hem. Nu sover han men annars under kvällen har han varit precis som vanligt så jag hoppas att vi får en lugn natt! Känner mig som världens sämsta mamma samtidigt som jag vet att sådant här händer, men jag kommer garanterat att vara mer uppmärksam än tidigare det är en sak som är säkert!

Imorgon ska vi på återträff med föräldragruppen och det ska bli riktigt trevligt! :).

3 kommentarer:

Om mig... sa...

ont i mamma hjärtat men kommer hända oss alla vännen och det e ju tur att han skrek det e ju bra tecken!!! kramis

Livet Enligt Emma sa...

skönt att de gick bra! de e mer hårdhudade än vad man kan tro..! och de där händer alla.. när jag jobbade så slog många ungar i huvet när ja var inblandad.. inte heller de va så kul, men de gick ju alltid bra! :)

Ullrika sa...

Svar: Ja de är himla skönt att hon börjat ära mer på dagis :)

Familjen

Min fina familj som denna blogg i första hand handlar om. Jag heter Caroline, är 25 år och arbetar som vårdare i Örebro. Mannen i mitt liv heter Daniel, han är min trygghet och den som tar ner mig på jorden när jag ibland svävar bort lite för högt. Tillsammans har vi vår son William som betyder allt för oss! Vi bor i Kumla i en lägenhet med våra två katter och i denna blogg kommer du att få följa vårt vardagliga liv och allt som hör till!

William

Vår älskade lille prins William föddes 101007 och livet fick en helt ny mening. Det är bus från morgon till kväll och nu tar han även klivet ut i barnomsorgen, vilket betyder ännu mera bus!

Följ min blogg :)

Follow Caroline