2010-01-25
Men jag får inte gå och lägga mig inte, nej nej här ska det jobbas till kl 8 imorgonbitti, känns lite surt just nu eftersom ögonen inte vill något annat än att stänga sig, men ska ta tag i lite städ så blir jag pigg igen eller i allafall förhoppningsvis :).. Lugnt är det i allafall på jobbet idag, har bara en ungdom här som verkligen inte gör mycket väsen av sig.

Helgen har bara varit lugn, fredag kvällen spenderade vi i Örebro med Maria och Ella, som varit och fått spruta på dagen så det var inte så himla mycket glada miner utan hon sov mest pga feber. Men när hon vaknade till så bjöds det på ett och annat leende och hon visade sitt allra bästa jag :). Så go och söt är hon :).. Sedan lagade vi tacos och hade mys framför tv.n :).
I lördags så tog vi också det bara lugnt, var in till Lager 157 för att kika lite men där fanns det inte mycket. De skulle få in mer kläder till den 28.e så då får vi fara in igen. Bedårande söta bebiskläder i märket SVEA, så Maria om du läser detta ÅK dit och kika, du kommer inte att ångra dig :)..
Söndagen spenderades hemma hos Kenth och Berit där det bjöds på god mat och massor av skratt, skrattade så jag vek mig dubbelt på golvet, men får tyvärr inte säga varför för Daniel :p.. Men skoj det var det verkligen :).

Framtiden ser för en liten stund himla mycket ljusare ut än vad den har gjort, Daniel har varit på en arbetsintervju, den första på nästan 1 år, samma dag som den var ringde de från Posten i Örebro och undrade om han var intresserade av en trucktjänst hos dem. Nackdelen med det jobbet var att det bara var på 65% och vi vet ju inte alls vad de tjänar där, men han ska dit imorgon tisdag på intervju/information så då får vi se vad de har att säga. Men nu börjar det sakta men säkert att hända saker vill jag lova ;)..

Nej nu ska jag ta tag i städ innan jag somnar här.

Ha det så bra!!

1 kommentarer:

Fröken Becca sa...

Vad skönt att komma på intervju! 65% är ju bättre än inget alls i dagens läge.

Familjen

Min fina familj som denna blogg i första hand handlar om. Jag heter Caroline, är 25 år och arbetar som vårdare i Örebro. Mannen i mitt liv heter Daniel, han är min trygghet och den som tar ner mig på jorden när jag ibland svävar bort lite för högt. Tillsammans har vi vår son William som betyder allt för oss! Vi bor i Kumla i en lägenhet med våra två katter och i denna blogg kommer du att få följa vårt vardagliga liv och allt som hör till!

William

Vår älskade lille prins William föddes 101007 och livet fick en helt ny mening. Det är bus från morgon till kväll och nu tar han även klivet ut i barnomsorgen, vilket betyder ännu mera bus!

Följ min blogg :)

Follow Caroline