God Jul önskar vi er alla! Hoppas att ni får en jätte mysig dag!

Idag är det dan före dopparedan och jag är pirrig som ett litet barn, jag älskar julen och allt som hör till! :) I år ska vi åka hem och fira och jag längtar, precis som Daniel tycker julen hos sina föräldrar är jul så tycker jag det är riktig jul att få åka hem till mina :).
Juldagen kommer att spenderas hemma hos Daniels föräldrar och jag hoppas att barnen kan hålla sams för stämningens skull :).

Alla julklappar är inslagna, granen ska kläs i kväll när William lagt sig precis som det var när jag var liten. När han vaknar imorgon så har tomten varit här med alla julklappar :).

William märker också att det är ngt på g, han är super sprallig :). Men han har fått hosta och blivit förkyld, men hellre det än magsjuka, nu är han ledig fram till 2 januari från dagis så han har tid på sig att vila upp sig! :)

Hoppas att alla får en riktigt mysig jul!!

Det finns inget som jag HATAR så mycket som magsjuka, det är det värsta jag vet och kommer alltid att tycka.

Det började med William natten till lördag, men varken jag eller Daniel kände något så vi hoppades att det var lugnt! Tji fick jag då hela natten spenderats på toa.

Nu ligger jag i sängen och tycker synd om mig själv, är jätte törstig men jag kan fortfarande inte dricka ordentligt! Daniel och William ska åka iväg och handla, lite avslagen cola kanske gör susen i magen!

Trevlig inlägg jag bjöd på, ville bara beklaga mig lite! ;)

Idag är det ingen vanlig dag för det är vår älskade Williams 2-årsdag, HURRA HURRA HURRA!

Kan inte riktigt fatta att min älskade lille kille har blivit så stor! Vart tog åren vägen?! Tyckte att det var nyss han var en liten bebis som bara låg där i min famn och skrek när han var hungrig eller hade knip i magen. Även om han driver sin kära mamma till bristningsgränsen vissa dagar med sitt trots så älskar jag honom innerligt och vet inte vad jag skulle ta mig till om han inte fanns här hos oss!!

Vi älskar dig William, stort grattis på födelsedagen!!

Idag fick vår älskade lilla Astrid somna in! Hon har enda sedan igår morse legat under soffan. Varken ätit, druckit eller gått på lådan utan det var som att hon själv visste att nu var det dags. Man såg i hennes ögon att hon led så idag tog vi beslutet att nu var det dags, även om vi var förberedda mentalt så var detta det svåraste och jobbigaste jag någonsin gjort och tårarna har runnit konstant hela dagen! :( Min älskade lilla bebis som bara fick leva i fem år :(.
Vi tog beslutet att åka till Fjugesta och direkt när vi kom dit så kände vi att det var ett bra beslut. Rarare personal får man nog leta efter, hon var så medtagen att det nästan räckt med lugnande då hjärtat nästan slutade slå av det.
Fy vilken hemsk dag och jag trodde aldrig att man kunde gråta så här mycket för en katt!

Farväl Astrid, vi ses i Nangijala!! <3

Är så förbannad för tillfället, arg för att en oskyldig liten människa blir lidande!

William är det mest värdefulla i hela mitt liv, jag gör allt för honom och kommer alltid att göra det! Alla föräldrar borde tänka så, men tyvärr gör de inte det. Barn kommer i kläm, blir lidande pga omogna föräldrar som inte borde ha skaffat barn från första början. Att ha barn betyder inte att andra ska ha hand om det var och varannan dag för att man som förälder ska kunna roa sig, att ha barn betyder inte att man ska festa varje helg och "leva livet", tycker jag! Man får självklart som förälder lämna bort sitt barn för att få egen tid, roa sig, ladda batterierna det gör jag också men inte varje helg!
Har man en gång tagit beslutet att bli gravid, föda ett barn så ska man också ta ansvar för detta! Ge barn den kärlek, närhet och trygghet som det behöver! INGEN annan ska gå in som en jävla stand in för att man vill leva livet, livet lever man tillsammans med sitt barn!

Jag blir så arg, ledsen, besviken på människor som inte fattar vilket ansvar man har som förälder! Det är ingen leksak som man kan kasta så fort man tröttnat!

Ett barn väljer inte sina föräldrar och vissa föräldrar skulle inte ha valt att skaffa barn från första början!

Det var allt från mig, tack!

Det är dåligt med inlägg här från min sida, lusten och orken finns inte där helt enkelt!! :(

Dagarna rullar på i en rasande fart och snart är det dags att börja planera för 2-års kalas. Jag tittar på min fina älskade prins och undrar vart sjutton dagarna tagit vägen, när blev han så stor?! :) Han talar så, dock mest sina egna ord men jag och Daniel förstår ju vad han menar och det är ju huvudsaken :). Han förstår så mycket och han har ett jäkla humör :).

Dagarna går åt till jobb och när jag inte jobbar så myser vi förfullt! Idag har jag varit ledig så William och jag spenderade den i Sannahed hemma hos Cajsa med familj. Det bjöds på god mat och gofika, dock hade ju William kunnat vara lite snällare mot Meya :(. Det gör så ont i mig när jag ser honom så lycklig över att springa omkring på en gräsmatta när man sitter i lägenheten och det inte bara är att gå ut :(. Vi har ingen bra lekplats i närheten, den på baksidan är nerskräpad och full med fimpar efter att fjortisarna hängt där :(.

Jag är inte mig själv för tillfället heller, jag kan inte sätta fingret på vad det är känner mig bara så låg :(. Jobbigt och störande är det för jag är ju egentligen inte ledsen :(.

Avslutar med bilder på mitt hjärta! <3